Egenutgivning

 

FÖRFATTARSKAP - ATT SKRIVA & GE UT SIN BOK SJÄLV UTAN FÖRLAG


Får lov att presentera mig själv. Mitt namn är Sophie och jag är nitton år gammal. Det känns som de 18 år jag fyllde året tidigare, är en tid långt borta och det är för att jag vuxit mycket under detta året som närmar sig sitt slut. Inte så som en typisk 18 åring gör, i övergången till ett år äldre. Och det handlar heller inte om nya upptäckta perspektiv på livet eller människor. Trots, att nya perspektiv alltid faller över än. Det handlar om, att jag lämnat gamla perspektiv. Från det förflutna. Och istället tar jag mina steg framåt till det bättre livet jag kämpat för.
Så, om det inte tycks vara uppenbart - bär jag på en berättelse. Och den berättelsen kommer inte bara tilldelas er som vill vara en del av min skrivande resa, utan den berättelsen kommer vara en stor del av mitt författarskap nu och framöver. Min berättelse, det jag levt och inte levt, är anledningen till min början i detta författarskap. Här nedan kommer jag berätta om bland annat om skrivandet, upplevelsen i mitt projekt med min kommande självbiografi, och hur det är att vara en egenutgivare. Nej, jag kommer inte skriva om hur det är att "vara ung, och egentugivare". För mitt skrivande och skapande, har inte med min ålder att göra - utan överlag, hur det är att "göra allt själv" & hur man kan lyckas och trivas med det - i denna stora verksamhet. Häng med & läs!

 

UPPLEVELSEN I ETT PÅGÅENDE PROJEKT

 

Förutom att jag överlag är den personen som har många projekt startade, samtidigt, så kommer jag relatera i denna text - till min kommande självbiografi. Det är en bok som handlar om huvudpersonen - mig, och andra verkliga karaktärer som jag mött under mina resor. Boken blir varken förfinad eller överdriven, för det är inte något som varken går att förfina eller överdriva. Det är som det är, som det var, och det är min bok.
Jag har inte kommit så långt i mitt skrivande än. Jag är inne på kapitel två hittils. Det blir spännande att se hur många sidor och kapitel det tillslut blir - eller om jag kanske delar upp boken i två delar. Min upplevelse i att skriva boken, är inte bara jobbigt, påminnande och känsligt. Det har förvånat mig mycket och jag har upplevt mig själv, att skratta. Jag trodde aldrig att jag skulle ha förmåga att skratta och få en god tillbaka blick - när jag ska berätta det som aldrig blev sagt. Det krävs inte bara ansträngning, som det gör i ett skrivande, utan det krävs att jag tar fram alla mina verktyg. De jag fått under åren och de jag strävar efter att få, speciellt strävan efter att få dessa verktyg till nytta. För hur gamla än dessa "verktyg" än är, hur länge de legat i lådan och dammat - kommer de alltid till använding. Ju tidigare, ju bättre. Men bättre sent än aldrig. Och det är inte lätt att ta fram sina verktyg, då erfarenheten och lärdomen alltid påminner om en särskild situation. Om en person. Om en eller flera känslor. Och det är fantastiskt på ett sätt, det är ju det som gör boken - men på det lite mer krävande sättet, är det tufft att återuppleva ett minne och ens dåtida eller fortfarande närvarande känslor för någon annan människa. För man får "gå vidare" på nytt. Men även i det, också, lära sig mer - på nytt.


Bokens första kapitel handlar om början, och man får redan då en "försmak" på handlingen. Och för varje kapitel, övergår denna försmak till en begärande sötma som snarare förgiftar det inre, och därifrån blir för varje sida, dessvärre allt i en besk smak - bittrare och bittrare. Kapitel två, som jag nu befinner mig på, handlar om yttligare ett trauma som jag inte insåg var ett trauma förens senare år. Som påverkat mig djupt, utan att jag visste det. För varje kapitel, händer något nytt. Och många kommer känna att slutet är nära, ett önsketänkande pågrund av de starka berättelser som omnämns, även om det är minst 20 kapitel kvar. Och sen händer något över förväntningarna. Och mer än så berättar jag inte.
Samtidigt som det handlar om en stor förmåga att uttrycka sig, handlar det även om att bearbeta sin rädsla för att verkligen genomföra en sådan här bok. Jag är inte rädd för att berätta sanningen. Jag är rädd för hur jag kommer ta imot den frihet som kommer därefter. Jag vet, att karaktärerna kommer framhäva sig själva - inte stå för det som en gång varit sagt och gjort, förmodligen inte, utan framhäva sig i förnekelse. Jag behöver egentligen inte vara rädd för vad andra kommer eller kan göra heller, för isåfall kommer dessa personer bara bekräfta det jag redan sagt. På gott och ont.
Jag tänker stå för sanningen. Bara för att det är en sanning inte andra, de flesta, inte förväntat sig - innebär det inte, att det inte är det som är sanning.


UPPLEVELSEN del 2 - Omslag & titel

 

Jag har många ideér till omslaget. Även om jag nog kommer vara något försiktig med att bestämma mig på riktigt, förens boken börjar närma sig klar - eller efter att den är det. Jag vet iallafall grunden, det vill säga, vad jag vill att omslaget ska utge - förmedla. För mig är det inte viktigt att omslaget inte påminner om någon annans omslag (även om jag vill göra det så unikt som jag kan), det är inte viktigt att det är det finaste omslaget som skådats. Det som är viktigt - är att du som skaparen, vet vad som är viktigt & utgår från det.
Jag kommer iallafall göra omslaget till den känsla som mest utspelas i berättelsen/handlingen.
Titeln är redan bestämd, och den titel jag bestämt var faktiskt inte min första tanke. Men det blev iallafall det som jag bestämde mig för. Jag kommer dela med mig av titeln, när omslaget är helt och hållet klart. Det tar sin tid.


Hur viktigt är en titel och ett omslag?


Jag står mycket för att det som är viktigt för dig, är det du ska utgå från allra först i detta sammanhanget. Speciellt när det kommer till författarskap och skrivandet i sig - då många förlag (som jag själv anser) är ett hinder för många, att kunna ha egen vilja och röst - sin egna förmåga och uttryckelse till sitt skrivande och de böcker de vill förmedla vidare. Många tänker på att så länge titel och bokomslag är tilltalande för alla andra, då har man gjort ett bra jobb. Men varför? Varför ens i ett affärssammanhang, ska du hamna i bakgrunden och bli sist hörd och betydelsefull? Så ska det inte vara, och så är det inte - om du går din egna väg. Nej, du kanske inte når ut till hundra tals personer. Men om du lyckas nå, ens trettio människor - betyder deras upptäckt av din bok, mindre? Deras upptäckt är lika viktig - som ditt förmedlande. Antalet betyder för mycket, alldeles för mycket medans grunden till allt verkligen räknas som en lerig bottnen man inte ens vill vara i. Men för mig, är grunden, grunden till allt. Utan den hade man inte haft något att bygga vidare på. Och hur stadigt det är, det är upp till dig själv - vad som är viktigt för dig i ditt förmedlande. Är det specifikt antalet som du nått ut till? Eller är det möjligtvis (förhoppningsvis ) att du har, nått ut.


Förutom principerna och allt tillhörande. Finns det såklart mycket man kan tänka på när man ska skapa ett namn och ett omslag. Om man ska ha ett omslag som är passande till titeln, eller till innehållet, eller för att endast pryda en tryckt bok i en fin bild. Och titeln, ska man namnge sin bok efter något särskilt urtagen från boken, eller ha en dramatisk titel som bara låter spännnande men som egentligen inte har så mycket med boken överlag att göra, eller kanske namnge boken efter det som betyder mycket.
Många frågor, många förslag, många svar.
Jag själv valde titel efter något som betyder något för mig. Och inte i en god bemärkelse så sätt - utan något som både förtärt mig, men också fått mig än mer driven att ta mig framåt. Titeln har deffenitivt med innehållet att göra, och är dessutom den större delen till boken. Om titeln skulle låta dramatisk på ett eller annat vis, skulle man nog inte riktigt förstå titelns innebörd, förens man kommer en bra bit in i boken, och det är nog inte förens då, som man isåfall ser titeln som något dramatiskt.


Har du några övriga tips om bokomslag, titel och handling och skrivandet överlag?


Det finns många saker, som sagt, att säga om alla dessa betydande delar av processen. I det stora hela; Gör inget som du inte kan stå för. Och varken förfina eller överdriv något av det du vill förmedla. Låt det som är, vara som det är. Det är det bästa jag kan ge som tips, för det spelar en stor roll. Och det är helt enkelt ett bra tips, för de som tar skrivandet med kärleksfullhet - och lever karisman i sitt förmedlande.

 


ATT SKRIVA, SKÖTA ALLT DÄRMELLAN OCH VARA SIN ALLDELES EGNA EGENUTGIVARE

 


Eftersom jag skrivit så pass länge, så länge som jag kan minnas, är skrivandet en naturlig del utav mig själv och mitt liv. Men att jag gick från det som var min vardag, till att göra det till en ännu större grej - var inte bara en stor och utvecklande grej att genomföra. Det var en ny början på det jag bland annat vill göra allra mest. Faktiskt, det var inte så svårt som jag trodde. Att skriva en bok, och att sedan ge ut den. När jag tittade igenom alla sidor jag kunde hitta, efter ett bra bokförlag att eventuellt skicka in mitt bokmanus till - insåg jag att deras krav aldrig kunde någonsin ijämföras med mina principer och deras höga priser för processen och samt deras tjänande på något som är mitt egna skapande, inte var min väg att gå. Och allra minst, var det vad mina böcker förtjänade. Jag skriver inte för att sedan känna att mina ord är mindre värda att höras i just den bemärkelsen jag utger dom - och jag tänker inte hoppa över mina självklara principer, för att påtvinga en annan sorts uttryckelse & karaktär, som inte är den jag är och mitt egna sätt att uttrycka mig, bara för att behaga läsarna, förlagen och inkomsterna. Så jag gjorde det som jag är allra bäst på - jag gick min egna väg.

Jag visste inte att det fanns något som kallades för "egenutgivning", men det var iallafall det bästa valet jag kunde göra. Jag var sjutton år när allt detta skedde. Jag hade tidigare startat en hemsida innan min första utgivna bok, som nu är min online bokhandel för mina egna skrivna böcker. Och sedan när jag var klar med min första bok, som jag inte hade tänkt i min skrivande stund - att det skulle bli en bok, hörde jag av mig till andra och fick då ett tips om ett tryckeriförlag. Via dom kunde man trycka sina böcker, till ett billigare pris. Och det dom tjänar på är det priset dom tar för varje exemplar man själv väljer att trycka - och vinsten av själva boken, kan jag med all ära och rätt, själv ta imot. Jag hade inga speciella tankar - om hur hemsidan skulle nå ut, om hur många böcker som skulle bli till eller hur allting skulle skötas. Jag visste, med hela hjärtat och själen, att det jag gjorde var rätt - det var min uppfyllda dröm och jag skulle oavsett vad genomföra det. Nu när det gått 1-2 år sedan allt började, har jag nu fått mer insikt i hur det kan gå till - hur jag själv vill att det ska gå till och andra övriga saker att tänka på när man tar hand om något sådant här på egen hand. Men just då gjorde jag det som kändes bra, och det fick bli som det blev - och det blev bra. Sakta men säkert. Efter att jag fixat allt med boken, titeln och bokens omslag (fick hjälp av någon med bokomslaget, genom att illustrera min idé till en färdig och klarare bild), så ringde jag till tryckeriet och därefter skickade jag in mitt bokmanus som de sedan tryckte upp i 16 exemplar. Jag valde just det antalet upplaga, för att det var min första gång - och jag ville ta det lugnt i början. Sedan när boken var hemskickad och klar, öppnade jag mitt stora paket med glädje. Och allt rullade på i en riktning framåt och plötsligt blev allt med hemsidan och försäljningen och förmedlandet, än mer viktigt och spännande för varje dag. Min färdiga bok i handen, utgivningsår 2014, blev en daglig påminnelse om det jag åstadkommit och fortsätter att åstadkomma.


Nu har jag inte varit egenutgivare särskilt länge, men erfarenheterna kommer hela tiden & jag vet att det alltid kommer vara det bästa beslutet jag tagit. Mina böcker, mina känslor och ord får den frihet de förtjänar. Utan att någon annan ska påpeka och ändra i det som bara jag själv kan berätta på ett rättfärdigt sätt. Jag tänker inte säga, att jag aldrig tänker höra av mig till något annat bokförlag i framtiden - men oavsett det, kommer jag aldrig stänga ner min egna verksamhet. För den är uppbyggd av en innerlig stark kärlek, och den kommer inte "dö ut". Isåfall bara förnyas med tiden i sin utveckling.


Jag gick från att skriva för mig själv - till att skriva på olika bloggdomäner (då jag skrev om upplevelser och psykologi och dess tänkevärde och sätt) - till, tillslut, en hemsida som i framtiden kommer förmedla sina egna böcker - och i dessa böcker, förmedlar jag ännu mer.


Egenutgivning del 2 - Det bästa med att vara egenutgivare


Det bästa är, som jag skrivit ovan, att få vara den man är helt och hållet. Att man inte behöver flytta sig och bereda plats åt en karaktär som andra vill att man ska vara baserad på. Att man kan få ha sitt egna sätt att uttrycka sig på, och förmedla på det sättet man själv vill. Att man kan nå ut på ett annat sätt - alltså genom en annan väg, även om den i de flesta fall tar något längre tid. Man får uppleva den andra vägen, som kan vara en större erfarenhet som de som blir utgivna från förlag, kan kanske sakna. Förtydligar: Inte att man som egenutgivare nödvändigtvis har mer erfarenheter, men en annan sort av den. Och något mer som är det bästa med detta, är att om man gillar att göra mycket saker och själv, som en egen liten "chef" så är detta verkligen ett av de passande att göra. Man lär sig ansvar, man lär sig kundbemötande, att bemöta och göra det bra, försäljning, att knyta kontakter och att marknadsföra på olika sätt. Allt detta sköter mestadels förlagen åt än, i vanliga fall. Och att sköta resten av arbetet som det innebär, med papper och mycket, mycket mer.


Vad är det negativa?


Jag ser inte så mycket negativt i det. För jag vet vart jag står och vart jag vill hamna. Allt imellan har med tiden att göra, och den sköter sig själv. Jag kanske inte når ut till så många nu som jag lär göra i framtiden. Och jag vet för all förmodan inte lika mycket som jag framöver lär veta. Det är ansträngande, ansvar, tidsmässigt och mycket planerande och tänkande. Men vad passar inte bättre än detta, om man som mig, har en stor "företagerska" inombords.
Det kräver tålamod och energi. Men det finns inget i de lärdomarna, som skulle vara negativt. Om jag så skulle tycka, då befinner jag mig inte på rätt plats så att säga. Men det vet jag att jag gör, och därför har jag ett annat synesätt på det.

 


Egenutgivare och allt därmellan - del 3


Det finns två val, och känner man sig själv mycket väl, så är valet enkelt. Det innebär inte att alla väljer som mig. Och det innebär inte att något av valen är på något vis, fel. Men faktiskt, är något av de valen mer rätt än det andra - för just dig.


Val 1 - Skriv det du vill, med hjärta och själ, med fantasi och gränslös uttryckelse. Skicka in på förlag. Lyckligtvis nappar någon på just ditt manus. Du och förlaget får evt. en god kontakt. Men de kräver en kanske orättvis kompromiss, som har med höga betalningar att göra samt att de tjänar mer på detta än du själv. De ändrar förmodligen på en del i din text, eller vissa karaktärer. Eller sättet du skriver det på - för det har dom som utgivare rätt till. Det är deras krav för det mesta, om de ska säga Ja till att skapa din bok och publicera den. De är en "större" chans att nå ut till massvis på en gång, genom förlag - men faktum är att det inte är någon garanti.


Val 2 - Du skriver på det sätt du vill, skapa den berättelse du vill, uttrycka dig hur du är och hur du vill utan att ändra på dig personligen - inte göra några särskilda ändringar i din bok när den väl är klar. (Bara på dina egna villkor). Och publicera på det sätt du tycker är bäst, och du når sakta men säkert allt fler. Kräver mycket eget jobb, och även om du tar till hjälp - är det du som får kalla på den själv. Men detta valet för mig, innebar det ansvaret jag kunde ta och framförallt ville ta och lära mig mer om. Det innebar att jag fick lägga en rimlig summa pengar på kostnaderna, istället för pengar jag omöjligt skulle kunna fixa ihop om det inte vore för ett lån - som jag i den åldern ändå inte skulle få genomföra - samt att vad jag än tjänar på mina böcker - är det vad jag får ta imot själv. Och vinsten för mig, är så mycket mer än pengarna, det är vad som hamnar allra längst ned på "listan".

 

Om detta var intressant att läsa - då får du jättegärna dela med dig av dina egna funderingar och/eller övriga tankar. Och gärna hålla utkik, ifall jag framöver skriver en till text.
Tack!