Mitt Författarskap

Min kärlek för mitt skrivande och mitt författarskap 

 

Varför började jag skriva från början? Och varför älskar jag det så mycket? Varför får mitt skrivande mig så lycklig och känna mig så mycket mer helare? 

 

Allt började från när jag var ett litet barn, jag älskade att skriva även om jag inte visste vad alla ord och meningar betydde, men jag ville lära mig mera så jag tog allt jag kunde som hade bokstäver och meningar - Och sedan började jag skriva av allt som stod på den saken. ( Tex: på en bok eller film ). Jag var kanske ca. 5 år gammal, och redan då älskade jag att skriva. Nu när jag är äldre älskar jag att skriva ännu mera - nu när jag verkligen förstår ord, och vad de kan fylla en själ med. Ord är kraftfulla och gör en människa en fullkomlig mening med små få ord. Men - det är inte orden som får en själ känna någonting, och jag tror att vi ibland borde använda oss utav mindre ord och mer handling. Mer känslor och mer utav våra hjärtan. 

 

Av allt vi har, borde vi göra det bästa utav det. Så det är vad jag gör - med ord som människor använder sig utav på fel sätt, som de inte kan hantera rätt, och också känslorna. 

 

När jag växte upp lät ingen mig prata och uttrycka mig själv. Människor i mitt liv tog min rättighet att tala och varje gång jag var påväg att öppna min mun, gjorde de allting över alla gränser för att tysta min röst. Och varje gång jag kände något, sade de att mina känslor inte var äkta, och allt jag kände och sa var lögn och något jag inte fick uttrycka till andra. De fick mig att sluta prata om viktiga saker, och de fick mig att stänga dörren till känslorna. Under många, många år... berättade jag aldrig om viktiga saker, och jag gjorde allt jag kunde för att inte känna någonting alls. Jag brydde mig så mycket, men allt jag hörde var, om jag kände något - så var det fel, jag var fel och ville jag känna något så skulle det vara att känna mig dum och värdelös. För, för dom, var jag det. 

 

 

Jag älskar att skriva, för det är mitt sätt att få andra höra mig. Ett sätt att förstå mig, och veta mer om mina tankar. Jag tycker att det är en ära för andra att få ta del utav mina tankar. För under hela mitt liv, lät jag ingen komma mig nära på det sättet - så att jag kunde tillåta dom ta del utav det bästa av mig och tankar från mitt hjärta. 

Så - att skriva är mitt enda sätt att uttrycka mina riktiga tankar,mitt riktiga jag. Jag säger vad mitt sinne säger mig, och tankarna i mitt huvud är tankarna ifrån djupet av mitt hjärta. Bara sanningen - i ett väldigt djupt och mysteriskt sätt. 

 

 

Jag har så mycket att berätta för världen. 
Och nu vet jag äntligen att jag kan det. 
Att jag är den enda som kan välja hur jag ska använda 
min röst, min själs tankar och känslor. 
Ingen annan har den rätten såsom jag har, i mitt liv, 
att säga om jag ska vara tyst eller inte. 
Och jag kommer inte vara det längre! 

 

 

Jag vill ge människor vad dom inte hade förut - eller ge lite mer utav vad dom redan fått. 

Jag vill ge dom lite mer hopp, mer styrka, i att tro på deras rättigheter i deras egna liv. 
Jag vill visa människor att, hur du än blev slagen till marken, så kan du finna den starka och glädje delen i ditt liv. 
Också vill jag visa andra att, vad de andra gjort för att du ska hålla dig tyst - Så behöver du inte vara det något mer. 
Du behöver inte vara tyst längre, om vad som hänt i ditt liv. 

En del människor vill bara ha dig tyst så att de kan fortsätta göra de fel som de gör. 
Om de är rädda att människor ska veta sanningen, för att de skäms över den? Nej. De vill aldrig någonsin skämmas för sina handlingar. De är bara rädda, för att de älskar att göra andra människor illa på olika sätt, och de vill inte att någon ska stoppa dom. 

Det är sanningen.